Trött in i märgen.


Usch, nu kommer en negativ, gnällblogg. Orkar ni inte läsa, bryt NU Mycket glad

Ryggen, ja den är bättre, men en klok herre, trodde att det mycket kunde bero på stress. Tänk jag tror han slog huvudet på spiken. Det är så j*kla mycket negativ stress nu och har så varit hela detta året känns det som.

Januari och februari var det circus på jobbet, underbemanning, nyanställningar med allt vad det innebar. I slutet av februari hände det som hände och jag blev sjukskriven en månad. All oro över att det kunde vara något värre som lurade i kroppen. Nu var det tack och lov inte det. Sen allt jobb jag lagt ner på att iorningställa huset vårt inför försäljningen. Allt från målning, grusning av parkering till altanbygge och städning. Det är nog svårt för många att inse vilket jobb det har varit. Syrran och brorsan är nog de som fattar för de har sett hur vårt ställe såg ut innan jag satte fart. Semestern som skall vara en vila gick åt till städning och visningar. Tunisienresan får jag givetvis inte glömma men tyvärr bleknar den bort lite bland allt det andra.

All kontakt med bank, säljare, köpare, mäklare, kommun, elbolag, försäkringsbolag, telebolag, bredbandsbolag, you name it!!  Jag tycker den biten har varit jobbig. Så mycket att tänka på. Sen finns det ju ett liv bredvid försäljning och köp. Barn som pockar på min uppmärksamhet. Gubben som vill att vi ska spela golf ihop. Mina egna syskon som jag vill finnas till för. Fick dessutom ett mail från en tonårs mor med en son som har drabbats av epilepsi. Hon har mycket att grunna på och sökte mitt stöd. Jag har svarat på det första mailet men inte orkat, hunnit svara henne igen.

Dåligt samvete, har ni hört talas om det? Det har jag ständigt nu mer. Dåligt samvete för att jag inte kan ge det stöd jag vill till mina syskon, till den person som sökte stöd hos mig. Dåligt samvete för att jag hela tiden nobbar Gunnar när han vill spela golf med mig. Dåligt samvete för att jag inte skrivit till Anna på evigheter. Dåligt samvete för att jag inte hittar Daniels ryggsäck som han behöver nu när plugget börjat igen. Dåligt samvete för att jag inte har tid med Tilda. Dåligt samvete för att vi måste göra oss av med Seth. Dåligt samvete för att jag inte hunnit måla något häftigt på Freddes gips som han bett mig om. Dåligt samvete för att jag inte hunnit gravera glasen som skulle varit priser på vår personal aktivitet på fredag. Dåligt samvete för att jag inte kan vara med och spela MPI mästerskapen i morgon för att ryggen är kass. Dåligt samvete för att jag inte kan betala Andie mer för ens den 12:e då vi får loss pengar. Det finns säkert mer men jag mår redan för dåligt för att ta upp dem allihopa. Usch, vad jag känner mig så otillräcklig!!!

Samtidigt som jag blir förbannad på mig själv. Gnäller som värsta gnällkärring. Det finns de som har det värre. Jag borde vara glad. Vi har lyckats sålt vårt hus. Köpt ett jätte fint. För utom lite ryggont så är jag frisk. Jag har en familj som jag älskar över allt på denna jord. Ett arbete som jag trivs med och goa jobbarkompisar. Så va f*n gnäller jag för??

Annonser
Det här inlägget postades i Sjukdom & annat elände. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Trött in i märgen.

  1. Marie skriver:

    Stopp!!! Frustration och ångest över situationer som vi inte kan påverka skapar stress och smärta i våra kroppar! Vi kvinnor är fantastiskt duktiga på just detta! (finns forskning i ämnet) Så nu ska du min kära vän se till att börja med det du verkligen kan påverka! Ryggsäcken t ex kan väl sonen hjälpa till med själv att hitta upp!!!??? Stöd till andra personer kan man ge utan att ständigt vara närvarande – om dessa inte förstår så kan du inte göra så mycket mer åt det! Men du kan inte förbrå dig själv dock!!! Kanske kan dessa personer istället ge dig lite styrka tillbaka istället för att du går och har dåligt samvete för att inte finnas till!? Ge dem chansen…
     
    Ändra det som du kan påverka just nu, resten får du ta sedan efter hand och vips ska du se att allt och lite till har blivit gjort! Men för jösse namn – gå inte och ha dåligt samvete för det! Ju mer du tänker på allt du INTE hinner desto mer hopar sig over ditt huvud! Be andra om hjälp – du blir inte på något vis sämre för det!!!
     
    Jag får allt hålla ett öga på dig! Be din älskade familj och dina goa arbetskamrater om hjälp – du ska se att de ser det som en ära att ställa upp för denna fantastiska person som är du!
     
    Stor kram till dig!
     
     
     
     

  2. anette skriver:

    håller med föregående……grubbla inte på det som inte blivit gjort utan gläd dig åt sllt som du faktiskt gjort….det är ju massor!!!!! sen kan jag undra …hur har din gubbe tid att spela golf om inte du har det!!!!????? ni är väl två om husförsäljning/köp/iordningställande/städning/bankkontakter o s v….det är ju inte bara du som ska fixa detta eller hur??? kraäv mer av din familj
    kram

  3. Ninni skriver:

    Man måste få gnälla av sig ibland när det känns jobbigt! Tror det är bra att lätta på trycket. Och du, vi tycker inte du är gnällig… vi fladdrar med öronen eller ögonen kanske när detär en blogg.Hoppas allt reder sig till det bästa.

  4. Anna skriver:

    Jag tycker att det är skönt att höra att du är mänsklig!! Avskyr när folk ALLTID är glada och pigga och trevliga! De kan inte vara ärliga. Ingen kan vara glad jämt!
    Och jag orkade läsa ALLT du skrivit. Att du är trött, less och stressad är väl inte så konstigt. Det hade räckt med en fjärdedel av allt du gått igenom för att jag skulle ha tuppat av och lagt mig ner och vägrat leva!
    Ha inte dåligt samvete! Försök göra bara det viktigaste och strunta i resten! Man kan inte hjälpa andra om man inte själv mår bra. Ta hand om dig först och främst! Därefter kommer barnen, men de andra är faktiskt vuxna människor!
    Stor kram till dig!

  5. CATWOMAN skriver:

    Lilla gumman nu kramar jag om dig och säger… Man mår inte bättre för att andra har det sämre….
    så sa alltid min pappa och jag tycker det stämmer rätt bra… inte är det något fel att du gnäller av dig … det är nyttigt för jag tror i och med att man skriver ner det så släpper man det lättare och då inser man också att man är inte mer än människa och allt har sin gräns.
    Du har haft otroligt mkt omkring dig och säkert kommer det reaktion efter allt du var med om i början av året.
    Det blir lätt så att man går vidare och kör på sen när det blir to much så blir man otroligt trött och lite nere… allt hänger samman. Du är NORMAL damen… vila dig nu och säg till dig själv… nu ska jag ta hand om mig lite och skitsamma om inte allt blir klart på en gång!
    Det är väl så att man vill mer än man förmår ibland och då måste man "backa" lite och andas lite djupt… och
     
    Mannens golfspelande ska du INTE ha dåligt samvete för… tänk om jag skulle ha det för att jag inte deltar i Hockeyintresset som min man har…. då hade jag nog dött redan av SamvetsSjukan… he he…
    han kan ju hjälpa dig i stället för att pricka hålet…. jag önskar att min Man gjorde det men han är ego ibland tycker jag… vem får alltid göra det som är roligt … inte jag i alla fall och säkert inte du heller.
     
    Det brukar vara att vi kvinnor faller undan lättare än männen då det gäller ansvar för hem och familj…
    Ibland känns det som jag är ensamstående med en inneboende under säsongen… he he… men han betalar ju hyran så det gäller att gillaläget… ha ha
    Kram på dig nu och gnäll hur mkt du vill….. du är bäst ändå!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s